Göran Lambertz dolda motiv

Posted on 31 augusti, 2012

4


KRÖNIKA: Före detta justitekanslern, och numera justitierådet i Högsta Domstolen, Göran Lambertz publicerade idag fem nya punkter på DN Debatt, som han påstår talar för Thomas Quicks (numera Sture Bergwall) skuld. Hans tidigare punkter har avfärdats eftersom de bara var gammal skåpmat från ursprungsåtalet och redan motbevisade, och samma öde går nu hans nya punkter tillmötes. Det står mer och mer klart att Lambertz egentligen inte har något på fötterna, och att han bara sysslar med en inte särskilt smidigt genomförd kampanj. Men som alla andra kampanjmakare vet han att bara man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, uppfattas den till slut som en sanning. Lambertz har dock inget stöd att tala om och verkar alltmer trött, att döma av den luggslitna och orakade uppenbarelse som upprepade sina floskler i SVT Debatt igår kväll.

Vad har Lambertz för motiv att agera på detta sätt? Det är enkelt att tro att han bara försöker rädda sitt eget skinn, eftersom han som justitiekansler försvarade domarna mot Quick och undvek att starta en granskning av fallet, efter en debattartikel i DN 3 dec 2006, som hade rubriken ”Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld”. Men då glömmer man att denna artikel i sig var ett mycket märkligt och oväntat utspel. Som framgår av rubriken hade Lambertz tidigare uttalat starka tvivel på Quicks skuld.

Artikeln kom mitt i en kritikstorm där kollegor till honom krävde hans avgång — eftersom han slagit fast att det sitter för många felaktigt dömda i svenska fängelser. Som JK drev han nämligen en speciell hjärtefråga: den bristande rättssäkerheten i Sverige (ex 1, ex 2). Lambertz hade tillsatt en utredning, som just denna höst hade resultersat i rapporten Felaktigt dömda. Denna rapport visade konkret hur polis och domstolar slarvat och dömt fel i en lång rad fall. Lambertz samarbetade också i ämnet med tv-journalisten Trond Sefastsson, som detta år sammanställde tv-reportage om felaktiga eller förmodat felaktiga fängelsedomar.

Lambertz fick från många håll stor respekt som en orädd och rättrådig myndighetsperson, medan speciellt domare och jurister reagerade med stark kritik och ilska. År 2006 var det bara en tidsfråga innan Lambertz skulle dra fram alla oegentligheter angående Quickfallet i ljuset, och visa på en rättsröta av tidigare oanade proportioner. Men det som skedde nu var istället att Lambertz gjorde en bisarr kovändning angående Quicks skuld. Därför dröjde det också ända till i år innan denna rättsröta drogs fram i fullt dagsljus.

Förutom den starka kritiken mot rapporten Felaktigt dömda, hände något annat som måste ha skakat Lambertz i grunden. Trond Sefastsson misstänktes för mutbrott i samband med hans reportage om den bristande rättssäkerheten, och en förundersökning inleddes. Han delgavs visserligen formellt misstankarna mot hösten 2007, men vi kan räkna med att processen behandlades informellt långt innan dess. En utdragen rättsprocess tog vid, där han först dömdes villkorligt i tingsrätten 2008 och sedan friades från mutbrott i hovrätten 2010. Däremot fälldes han för bokföringsbrott; han hade mottagit betalning på 406 000 kr i kontanter och inte bokfört pengarna, vilket i sig reser frågetecken.

Men inte nog med detta. Polisen gjorde i ett tidigt skede husrannsakan mot Sefastsson, och som av en händelse läckte mail mellan honom och Lambertz ut till journalister. Dessa mail användes för att smutskasta och misstänkliggöra Lambertz, och i spetsen för detta stod Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson. Hon skrev en rad artiklar om Lambertz påstått skumma affärer med Sefastsson, exempel här, här och här.

Det verkar finnas en stor hund begraven i denna historia. Framkom det något verkligt komprometterande mot Lambertz under utredningen mot Sefastsson, som sedan har utnyttjats internt mot honom? Eller blev Lambertz helt enkelt rädd när han såg vilka krafter han och Sefastsson hade triggat inom den egna kåren genom sin kritik? Åtalet mot Sefastsson kan i sig ha varit en smutskastningskampanj, iscensatt av ett rättsväsende som visste att det hade mer på sitt samvete än det ville eller vågade erkänna, men det är spekulativt.

Det finns sannolikt en större och smutsigare historia här, och någon orädd grävande journalist eller redaktion borde undersöka allt detta närmare.

Uppdat. kl. 14.45: Lambertz försvarar sig mot dagens kritikstorm i SvD. Ledarskribent i samma tidning kritiserar Lambertz.
Kl. 15.50: Madeleine Leijonhufvud tar i DN också avstånd från Lambertz, och hävdar att han saboterar rättsförhandlingarna.
Kl. 17.00: SvD gör en faktakoll av Lambertz ”bevis” och ger rött ljus.
Kl. 21.00: Cirkusen fortsätter in i natten. Lambertz kastar en skugga över hela domarkåren, enligt lektor vid Lunds universitet. Och Lambertz själv hävdar att han inte alls försökt utmåla Quick/Bergwall som skyldig. Allt kan påstås bara man öppnar munnen. Och inte bryr sig om rätt, fel och normal anständighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
Posted in: Krönika